Tredje veckan påbörjad

Jag har nu provat på både fotboll och Kendo och lyckligtvis överlevt båda två. Fotbollen gick bra tack vare att jag bad mitt lag om att få slippa stå i mål. De använde samma system som på fysikens fotbollspass i Göteborg: när man kommer in som avbytare så går man in i mål och när nästa avbrytare kommer in så går den in i mål och så går man själv ut på plan. Men jag sa till de andra att jag inte kunde stå i mål, för jag har en massa gamla skador osv osv. Detta var helt ok, tills vi hade börjat spela och folk tappade minnet. När jag skulle in på plan så fick jag förklara mig igen att jag inte kunde stå, och att jag behövde gå rakt in på plan. De som stod i mål var nog så sugna på att komma ut och spela när jag skulle bytas in så de ville inte riktigt förstå att jag inte kunde stå. Så, jag får se om jag återvänder dit. Även om det kanske inte borde göra det så känns det omständigt att varje gång behöva förklara sig när man kommer dit.

Kendo däremot! Där var jag i förrgår för första gången. Det var roligt, och händerna verkar klara det bra, så länge man gör rätt :D. Däremot så kommer jag behöva öronproppar framöver, det skriks Väldigt mycket och väldigt starkt och det låter väldigt mycket när alla står och slår bambu-svärd mot varann. Men det var roligt och bra träning. Sen glömde jag ju såklart mina träningsbyxor där och försökte hämta dem igår, men hittade dem inte. Så jag får se på nästa träning om de har nån upphittatlåda nånstans som jag inte såg.

Jag går knappt i skolan här känns det som. Jag måste hitta nån mer kurs att ta. Som det ser ut nu så är jag bara på slottet och övar, och en gång i veckan har jag pianolektion på skolan och två gånger i veckan har jag tyskalektion, fast på ett annat ställe. Och jag övar bara här på slottet. Men jag har börjat tröttna på avskildheten nu, och tänker börja öva på skolan, även om jag blir utkörd efter två timmar - det kan nog faktiskt vara en bra sak. Jag har dessutom skickat iväg mitt första mail helt på tyska, till en orgel-lärare här, med en fråga om "orgel som biinstrument"-lektioner. Det hade varit trevligt!

Kendo & fotboll!

Mina första träningstankar här i Salzburg var fixerade på universitetsgymmet här, 100 meter ifrån mitt slott. Att gymma i Arnold 'Pumping Iron' Schwarzeneggers hemland känns rätt helt enkelt. Men uppenbarligen var det väldigt många andra som resonerade precis som mig, och lite förvånande, så har gymmet därför slutat erbjuda träningskort där. Men jag var ändå där och hämtade en broschyr med alla olika sporter man kan träna här genom universitetet. Det visade sig att det fanns väldigt mycket mer än bara iron pumping som erbjöds! Så nu har jag anmält mig till inomhusfotboll som jag skall till imorrn och även till Kendo, som jag har funderat på om jag ska börja i i ungefär åtta år. Kendo blir det på måndag, fast det krockar med en träff/middag med alla Erasmus(utbytes)studenter och de som "har hand om oss". Och det kan nog vara dumt att missa det. Jag är ju trots allt här för att spela piano, inte slåss med svärd. Så Kendo blir det veckan därpå, eller nästa torsdag då det också är Kendo.

Jag tror det kan vara bra att fylla ut schemat med lite icke-övning. Har övat lite väl mycket sen jag kom hit. Får bara hoppas att jag inte går och hugger sönder mina händer. Jag har ju en tendens att skada mig om jag hittar nåt jag tycker om att göra, då jag verkar sakna förståelse för när det är dags att sluta/vila. Hehehe, men jag har kul i alla fall! Och förhoppningsvis så har jag lärt mig nåt av de gånger jag skadat mig hittills. Så tredje gången gillt nu. Eller fjärde kanske...

Idag har jag haft en övningsfri dag, eftersom jag övat så mycket den senaste veckan, sen jag fick första lektionen, så jag orkade helt enkelt inte mer igår. Jag trodde jag skulle ha lektion igår och övade som besatt till den :) Men det blev ingen lektion, vilket betyder att nästa blir tidigast på måndag. Och att vara besatt håller i ett par dagar, men det blir jobbigt i längden.

Så idag har jag haft tyskalektion på morgonen. Vi var nog 30 pers på första lektionen i måndags, vilket gjorde att läraren gjorde två grupper av oss och lät oss välja vilken vi ville vara i. Jag valde den senare (10.30-) gruppen, vilket tydligen bara fem andra gjorde också. Så läraren var lite missnöjd med fördelningen, men det var skönt att vara i en liten grupp, man fick prata mycket. Har varit i en hel del affärer och lyckats ganska bra med att prata. Lyssna och förstå vad de säger tillbaka är en annan grej. Men det blir nog bra det med tillslut.

Nu ska jag iväg på orkesterkonsert och lyssna på Petter och Ellen, två svenska hornister som också är här och dansar på ängarna till sound of music-musiken.

Auf die wienerzehnen und såna goa grejer!

Salzburg

Ja, nu är jag alltså i Salzburg, Österrike för ett års utbytesstudier. Och huset här ovanför kommer vara mitt hem fram tills sista juni nästa år!

Trivs jag? Vi har ett hus på baksidan med tio flygelinredda övningsrum som man får sitta i tills man inte vill längre. Så ja, jag trivs! Jag har fortfarande inte övat på skolan än, det verkar vara lite svårt att få tag på rum där, och när man väl får tag på rum så kan man bli utkörd efter två timmar. Här på slottet så får man sitta så länge man vill, och jag gillar ju femtimmarspass... så ja, jag trivs.

Övningsrummen här är flygelinredda som sagt, vilket är trevligt! De har även en massa ljuddämpande skumgummiklädda grejer på väggarna vilket är väldigt trevligt med tanke på mina sönderövade öron. Vad övningsrummen däremot inte har är ventilation. Detta brukar jag märka någon timme eller två in i övningspassen när syret börjar ta slut. Det jobbiga är att det är ungefär som när man kokar en groda (man och man... som Nån uppenbarligen gjort nån gång) - grodan märker inte att den kokas för den vänjer sig vid att temperaturen höjs - Om det nu är så, jag har aldrig kokat grodor. Hur som helst så "vänjer jag mig" vid syrebristen och blir lika förvånad varje gång, då jag håller på att svimma vid pianot. Men till slut så kommer jag på varför, och öppnar det lilla fönstret.

Köket här delas av de c:a 50 musikhögskolestudenterna som bor här. Det är inte alla som lagar mat verkar det som, så det finns alltid plats vid en av spisarna. Däremot så har de ransonerat kylskåpsplatsen ganska ordentligt. Det är mitt fack som är öppet här bredvid... Mitt skafferi (som ska inhysa allt mitt som inte är i kylskåpet) är ungefär lika stort som två kylskåpsfack. Men man anpassar sig. Det blir inget storhandlande bara. Det bäddar ju lite för en Kockmaster med dessa förutsättningarna. Men vi får se. Jag brukar säga att jag har blivit för bra på att laga mat för att skriva Kockmaster efter att ha bott med Lina i ett år, men nu när jag bor själv så inser jag ju att det var hon som lagade den bra maten, och jag som härmade henne/frågade hur jag skulle göra hela tiden, när jag själv lagade... Så nu har det blivit en hel del pasta med tonfisk. Plus att jag tappade ner min plånbok i en kastrull med vatten. Så det finns ju förutsättningar... I've still got it...

Staden är väldigt fin! Och Schloss Frohnburg, där jag bor, ligger en kvart med buss söder om innerstaden/gamla stan/Altstadt. Det är väldigt mysigt, då man på framsidan av huset har vägen in mot stan och på baksidan om huset har landsbygden med gräs, kossor och alperna i horisonten. När löven faller av träden här på gården så kommer jag nog till och med ha lite alputsikt, kanske kanske från mitt rumsfönster, men åtminstone från övningsrumsfönstret. Så då kan jag ha mina andningspauser med Ännu bättre utsikt än vad jag redan har.

Såhär ser det ut på om man går ut på baksidan av huset! Helt okej utsikt!